One minute I held the key


Hejsan vatten och mjöl

Och rösten sade:
Du skall köpa ett nytt objektiv!
Så jag känner mig nödgad att göra detta.
Man vill ju inte göra rösten arg.
Nä.

Stå stilla, dammit!


Bilderna tappar färg när jag publicerar dem. Fasen. Förkyld är jag också. Och halsont. Vaknade natten till idag i en väldigt konstig ställning på soffan. Nakna människor spelade bandy på tv. Saker hängde och slängde. Osäker på om det var en ond feberdröm eller repris av Outsiders. Har inmundigat en bytta mangosorbet, hundra koppar te och snorat ner datorn. Jag kommer vara allt annat än frack på jobbet imorgon. Träffa vänner och äta gott på kvällen lär knappast bli aktuellt. Jag är nog död innan dess. Nu snorade jag på datorn igen. Fan.

C'est la merde

Jaha. Då var Ryan Reynolds gift. That sucks. Inte för att jag hade någon direkt chans, men vad tusan. Gå och gifta sig bara sådär. Gubbe.

Ge mig

Jag vill ha en ny kamera.
Ja.
Jag köpte en hyfsat nyligen.
Men ändå.

Rory


Hallonstund har guld i mund



Jag försvann och hördes aldrig av igen


Till finaste Anna


Det finns möss i överflöd i kattahimlen.
Kramar.

Elouise


Elouise var ruskigt duktig. Hon poserade som om hon aldrig gjort annat. Frankofil är hon också. Pluspoäng där minsann. Efter vår lilla fotosession sprang hon till spårvagnen och jag blev utskälld av en tandlös knarkare som tyckte att jag borde byta övergångsställe. Allt som allt en riktigt bra dag. Bortsett från att jag fått mushandled. Måste sluta använda musplattan på laptopen, annars är jag väl lam snart...

En fläkt av havet


Ibland behöver jag inte efterbehandla bilderna alls. Ibland blir de bara... bra ändå.
Det är roligt.
Fina vännen blir alltid bra på bild. Helt sjukt orättvist är det. En annan får photoshoppa sig sönder och samman för att inte skrämma slag på folk. Om jag tog en bild på mig själv nu och la ut oredigerad skulle folk få hjärtsnörp. Men, men. Cest la vie. Lite senare ska jag iväg och fota en gammal arbetskamrat. Jag förslog en pimpinettig outfit med strumpbyxor. Hon föreslog jeans. Jag ska tvinga på henne strumpisar och en rosettklänning. Moahaha!

Kollegan




Idag var jag uppe okristligt tidigt och fotade min fina arbetskamrat S innan hon skulle till skolan. Hon var väldigt duktig och medgörlig - trots att hon var tvungen att sitta i ankbajs och leka med blommor. Heja!

Mommy, noooooo!


Som ny

Hemma hos min mamma finns en låda med gamla foton. Där botaniserar jag gärna. När jag grävde i den sist fick jag för mig att jag skulle scanna in några gamla, slitna foton och försöka fixa till dem i Photoshop. En del är repiga, vissa gick jag loss på som barn med bläckpenna (oh, jag var en kreativ liten illbatting), andra helt enkelt kasst framkallade - kort sagt är många mer eller mindre förstörda. Men jag lyckades rädda några och, om jag får säga det själv, blev slutresultatet inte så pjåkigt. Jag ville inte ändra och retuschera till oigenkännelighet och därmed riskera att förlora den ursprungliga känslan. Jag ville bara laga bilden. Men naturligtvis var jag tvungen att softa och trixa liiite... Inget radikalt, dock. Bilden i förra inlägget är alltså inte en bild som jag tagit. Däremot är det jag som tittar in i kameran.

Vännen i trappan


Höst höst höst

Jag hoppas att fina vännen som figurerar i headern ovan inte blir spritt språngade när hon ser att hon... ja... figurerar där. Slå mig inte. Bilden var så fin och jag är trött på att se mig själv i sommarklänning + en stor ångestframkallande hand som svävar ovanför huvudet. Positiv energi ska det vara. Positiv energi och gärna lite löv. Hösten är här, fallera!

UPDATE: Header bytt, men vännen är kvar. Likaså hösten.

RSS 2.0